Misstag avskaffa slöjan?

Ett tag funderade jag över om jag skulle sätta på mig den. Sen bestämde jag mig för att det skulle jag absolut inte. Klänningen. Den röda klänningen. Den i tunt ylle och elegant skuren.

När hade jag klänning på mig senast? Måste varit år sedan. Inget bra plagg när man rör sig trevande somliga dagar. Ponera ett pladask – det skulle se något ut. Nej. Långbyxor i alla färger och – höll på att skriva – former (det gjorde jag också) gäller i mitt fall. Nu är ju variationer på långbyxor inte av någon dramatisk klass men konstaterade ändå snabbt att verkligheten var alldeles förskräcklig. Måste åtgärdas. Slim På. Tillvaron däremot kan när det börjar våras vara alldeles underbar. Ett riktigt under somliga dagar. Då bländas jag av den.

Vanligen är jag sorgklädd m a o Svartklädd. Det där med Sorgklädsel är väl i det närmaste avskaffat numera slår det mig plötsligt. Inte sitter sorgen i kläderna, sa man förr som en lätt ursäkt till dem som inte hade råd att skaffa sig svart när man drabbats. Ville säkert antyda att det egentligen bara var en tom konvention. Att gå svartklädd alltså. Om det bara handlat om att svarta kläder försvunnit vid sorg hade man väl kunnat rycka på axlarna men det verkar som om själva Sorgen tappats bort på vägen hit också. Den visas inte numera. Kan gå till min själv.

Vi (sv.) påpekar gärna våra rättigheter men rätten att sörja tycks ha ”slippat” iväg. Alla talar så balanserat om att skiljas idag även om det säkert svidigt i många fall. Mycket sällsynt att det talas om död – kanske bäst så. Så illa förberedda på att tala om den som de flesta är idag. 

Förr bars Sorgslöjor en tid vid någons bortgång. Strålande uppfinning. Med sådan på fanns möjlighet att vara privat, dra sig undan, ifred för blickar. Det där med att hon log genom tårar med ”strålande och vackra” ögon som förekommer i böcker har jag aldrig förstått mig på. Jag blit bara svullen och snorig om jag lipar och får rödgråtna ögon på under 3 minuter. Jag skulle nog ha en Sorgslöja till hands då och då – inte nödvändigt svart förståss. Annars är en riktigt Bad day förstörd också efter en befriande gråt. MakeUp biter inte på sånt.

Annonser

~ av just ME på 10/03/2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: