Nåväl jag gick ändå min vilja till mötes eftersom jag fann upprörande meddelande på mailen som gav mig viktigare saker att tänka på.

Ett talade om att Färsk fisk från ockuperade Västsahara mals ner färsk, pressas till Fiskolja och skeppas till Norge – sedan säljs därifrån som Omega-3-kapslar på Hälsokostbutiker i Sverige – och detta samtidigt som SIDA skickar burkar med Makrill från Thailand som bistånd till den fördrivna lokalbefolkningen i Sahara som saknar mat för dagen. (Se Uppdrag granskning på TV nu denna vecka!)

Dessutom fann jag också en annan notis på svt som talade om att pga att svenska politiker försöker minska fisket i egna vatten så åker fiskarna till ockuperat område på Afrikas kust. Där drar de upp tonvis med fisk varje dag (avsedd för oss?) och detta samtidigt som de Västsahariska flyktingarna där svälter samtidigt som andra barn dör av svält varje minut runt om på jorden varje dag!

Hur insnöade får vi egentligen vara? Hur illa får befolkningar göra varandra och vårt klot utan att drabbas av stor vrede  från ”högre ort” egentligen? Kanske dags för närstudier av nyöversättningar av Bibeln.

”Guldfiske?”

Foto: Scanpix

Noterar att jag slirar… U! Kanske dags för min nya Blogg?

När hade jag klänning på mig senast? Måste varit år sedan. Inget bra plagg när man rör sig trevande somliga dagar. Ponera ett pladask – det skulle se något ut. Nej. Långbyxor i alla färger och – höll på att skriva – former (det gjorde jag också) gäller i mitt fall. Nu är ju variationer på långbyxor inte av någon dramatisk klass men konstaterade ändå snabbt att verkligheten var alldeles förskräcklig. Måste åtgärdas. Slim På. Tillvaron däremot kan när det börjar våras vara alldeles underbar. Ett riktigt under somliga dagar. Då bländas jag av den.

Vanligen är jag sorgklädd m a o Svartklädd. Det där med Sorgklädsel är väl i det närmaste avskaffat numera slår det mig plötsligt. Inte sitter sorgen i kläderna, sa man förr som en lätt ursäkt till dem som inte hade råd att skaffa sig svart när man drabbats. Ville säkert antyda att det egentligen bara var en tom konvention. Att gå svartklädd alltså. Om det bara handlat om att svarta kläder försvunnit vid sorg hade man väl kunnat rycka på axlarna men det verkar som om själva Sorgen tappats bort på vägen hit också. Den visas inte numera. Kan gå till min själv.

Vi (sv.) påpekar gärna våra rättigheter men rätten att sörja tycks ha ”slippat” iväg. Alla talar så balanserat om att skiljas idag även om det säkert svidigt i många fall. Mycket sällsynt att det talas om död – kanske bäst så. Så illa förberedda på att tala om den som de flesta är idag. 

Förr bars Sorgslöjor en tid vid någons bortgång. Strålande uppfinning. Med sådan på fanns möjlighet att vara privat, dra sig undan, ifred för blickar. Det där med att hon log genom tårar med ”strålande och vackra” ögon som förekommer i böcker har jag aldrig förstått mig på. Jag blit bara svullen och snorig om jag lipar och får rödgråtna ögon på under 3 minuter. Jag skulle nog ha en Sorgslöja till hands då och då – inte nödvändigt svart förståss. Annars är en riktigt Bad day förstörd också efter en befriande gråt. MakeUp biter inte på sånt.

Kärlek kan ses som en Symbol för hela tillvaron insåg jag plötsligt vid kanten av en hög och smutsig snödriva. (Jag önskar att jag kunde skriva något vackert som I kanten av den gnistrande vita snödrivan, men det kan jag inte. För så var det inte.)

Ibland har man 7:e Himlen så nära att man nästan kan sträcka ut handen och ta på den men så plötsligt blixtrar det Blått. Vardagens bekymmer och stress får foten innanför dörren, den stora Osäkerheten kommer krälande och Vipps är man åter på ruta 1.

Vad är – Var finns – Lycka? Om man får tro sångerna är det något som bör jagas med förstoringsglas. Lycka räknas nämligen i sekunder och det är lika glest mellan glimtarna som mellan Stjärnorna på himmelen. Att sova genom Vintern eller Livet gör därför inte ont. Det är snarare ett tillstånd av Trygghet har jag hört eller läst någonstans. Förebådar Våren som bär med sig en ljum och stilla Bris utifrån havet – en mjuk rörelse som inte slår utan försiktigt smeker. Sveper runt och kan hålla om.

Skör som glas

Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen”

skrev E Kilpi för 30 år sedan. Bland de vackraste ord jag vet och smärtsammaste. Tyvärr alldeles sanna. Gäller i lika hög grad som då. En gång.

Men nu finns någon annan – och en annan tid. Oseende eller orädd – inte vet jag. Ändå finns det den som sjunger ut Säkert och ändå är så Osäker att alla garantier ska ställas före ett besök. Så onödigt. När det bara är att ringa på.

Man måste låta tiden sköta resten, vi kanske inte finns i morgon, om vi ens existerar idag. Vad vet jag…

Hade i år som tidigare år vissa nyårs-löften att infria men inte går det lysande. Vanligen glöms de bort. Det var det där med kondis – hur 17 skulle sånt kunna gå till detta år med ner till -22 C och höga drivor på slätten.

Sen har vi det där om godis. Även med helgarderad % i choklad så går man upp – inte ner – av bitarna. Och ganska slititgt att låta bli choklad alls det är det.

Men visst har det gåtts ner senaste månaden – det var bara att gå upp i motvind och G-d ska veta att där har man stått på G sedan dess. Inte för att någon kan bli klok av vad som nu sagts men sagt – det är det.

Uppenbarligen gäller fortfarande den gamla tesen att man ska se många grodor i ögonen (skamlös omskrivning) innan man hittar Drömprinsen – trots många påståenden att Kärlek går att skräddarsy så att den passar kravspecifikationen idag, vilket de nya dejtingsajterna anses vara ett bevis på. Det anses också vara extra populärt att låta datorn matcha ens egenskaper med andra, främst singlars (läs Sökares), för att vaska fram den perfekta partnern. Jag säger inte att detta är fel men tycker att man kanske travar lite tungt bredvid vägen. Kanske missar den hissnande, överrumplande och stormande Förälskelsen och den himlastormande Passionen därmed allt det som handlar om ren och skär Magi!

Jajaja – jag vet att jag haft denna bild inne tidigare!

Men den är förknippad med vilda varma Orkanvindar och en sång som jag föll som en fura för och aldrig lyckats återfinna hur mycket jag än försökt. Åter och åter igen söker. Hoppas den någon gång blir tillgänglig för den gör Hjärtat bubblande lätt och förmedlar en varm mild Lyckokänsla. Sånt behövs när vardagen blir tung, grå. 

Som plåster till den som retar sig på omtag av föregående bild lägger jag till en annan. En ny. Nedan ”More than Pink Kisses”.

Idag blir det inte mycket här men skänk gärna mina tankar några minuter. TÄNK ” Hur är mitt?” Den enda som kan ändra det som är fel är faktiskt du själv – om du önskar förändring. Om inte, Lyckliga du. Så ser världen inte ut för miljonersmiljoner och åter miljoner här på jorden.

F ö har jag idag läst om Män som kramas - jämförs med Björnar. Att generalisera så dumt… Men visst, har träffat på några av den kamratliga sorten om det nu är detta som avses samtidigt finns det så många män med smeksamma händer. Gå ut och sök din! Hamnar under Råd och Rön idag. Fast här borde förstås vetas bättre - hållas tyst.

Med dödsförakt – trots ålder – kastade jag mig av och till Huvudstupa in och utför. Och det utan att ens kasta ett öga på vattendjupet. Så bev jag också blåslagen av och till. So What!

Men det kan kosta en själva Livet – detta att inte tänka efter före. Borde har lärt något av tidigare det hade jag alltså inte. Kanske beror på min Far. I slutet av 40-talet sade han en gång till mig Var inte rädd för framtiden A – du är av Enrisfolket. Vad han menade med det funderade jag inte över, frågade inte heller. Dåligt drag – då får man heller inte veta. År senare satt vi i var sin fåtölj, som vanligt med bok i handen, samtidigt jag med ett öra i Radio Luxembourg (stavas det så här? Kollas vid tillfälle!) DÅ ställde jag frågan.

Glad du noterade, sa Far, menade att du är som Enen som man kan trampa ner ena dagen, i morgonrodnaden står den lika rak igen. Det vill nog till – menar jag här, när man haft en dålig vana att inte kolla vattendjupet. En tanke före idag. En bra start på min dag till ett bättre liv! 

PS. Om någon saknar tillgången till musik tidigare här på sidan kan jag bara säga - det gör verkligen jag också. DS.

Allt tillsammans, i anpassad portion, väl blandat, tror bland annat jag på. Köper paketet även om det naturligtvis inkräktar hårdare på tillgänglig tid än ett strykarkattsbeteende och i och för sig kan vara nog så irriterande. Men då fungerar säkert förhållandet som en varm vagga ur vilken varje ny dag vaknar till trygghet, säkerhet och tillfredsställelse. Det här tror jag förresten inte – det vet jag. Även om det kanske känns lite väl tillrättlagt innan man vant sig.

Djup Kärlek parad med stor Passion är förödande – varar. In i evigheten finns inget belägg för men det tror jag. Tänker då på Ava och Frank till exempel – bra skolexempel – som inte kunde vara ifrån varandra men heller inte leva med varandra.

Olyckligt Himlastormande är säkert Olidligt. Himmel och helvete i kvadrat kan bara bli nedbrytande, det blev det också för dem. Ava lär efter deras första natt tillsammans levt i en ständig ljuv Minnesplåga och på sin dödsbädd (senare gift med en annan) lär Frank ha sagt att det nu var dags att söka upp Ava igen, säker som han var på att hon länge undrat varför han tog så lång tid på sig. Båda trodde någonstans att Himlen runt hörnet skulle vara fylld av kärlek, passion och ljuv musik samt vänliga Änglar och här hoppas verkligen för deras skull att de nådde ända fram.

Visste du att vid Hjärtesorg fungerar en och annan Magnecyl  utomordentligt. Det trodde du inte va ? Du som är Mitt-Uppe-I. Riktigt illa ute kanske måste ta till starkare vapen - en 3-o men bara under ett par dagar upp till en vecka. Dylik bedövning har en ful vana att bli till en ovana och inte 17 ska man byta ut kolera mot pest.

Men nu har jag varit alldeles för nostalgisk vilket man inte heller bör vara om man vill få något gjort. Dags dra streck här även om det inte föreligger något behov av Magnecyl. Nästa fråga Hur in i alla glödheta hittar man en bild som passar till det här…

- Måste va Olidligt, för att inte säga, Är helt Omöjligt, sa en Stöddig liten Svensk. Tänkte förmodligen på mitt dagliga liv och inte på världsaltets reorganiserade O-ordning.

- Vad med Hunger, Svält, Avsaknad av vatten, Förgiftad jord ?- för att bara nämna några exempel?

- Inte många platser där det kan kännas så. Du är bara lite ”blå”!     Visst är jag det. Såblåsåblå t o m.

Mardröm! Vidrighet finns tydligen inte ens i fantasin hos somliga medan tidningarna är fulla av dem. Och - ”Alla arbetar väl minst 9-5 med problemen”.  Hur blind får en seende vara?  Föga förståelse för mitt oorganiserade Strul hemma efter Flytt. Bara förebråelse för kvarstannande i ett Epicentrum som man anser  1. Absolut inte fanns   2. i Vindstyrkor man inte trodde på. Men hur skulle man kunna det? Vad vet den lille Stöddige ”Ankan” i dammen, i tidigare Turbulens nordens minsta Uggla, om Världshav, Helveten, Himlar och Smärta. Ser man ingenting? Förstår man så lite?  Så in i glödheta trött. S-y Föräldrar – rotera inte i graven om ni hörde mig nu. Inramlande hör Mig förmodligen inte alls. Illa.

Det här blir urdåligt för jag kan inte tänka. Rubriken var bra. Spårar nu ur – gång på gång. Man ska SE, HÖRA , reagera, agera själv. Order, order. Åter till ordningen. Det här blir inte roligt. Hur skulle det kunna bli det. Trött så trött men något Sofflock blir det inte här. Nya tag även om Hjärnan sover. Valår i år. Känns bättre än igår och nu något fel på Dator-Musen också.  Tea-time. Sen ska sovas ut. Kanske…

”Blue” terracotta är vackert - men här blir det turbulent Dans med  ”blue” fötter.

Thekanna i Celadon-porslin

P.S. Förresten – lite skön Musik kan väl aldrig skada heller… Var så god. Tag för er. i hö. marginal! D.S.

Men det kan också vara överaktiv Sköldkörtel.

I vilket fall handlar det om att åka hiss mellan våning 99 och nedre källaren. Mellan Himmel och Helvete. Flying from Heaven to Hell in a Moment.

Det var inte menat skada. Bara sparade klipp att klippas ner fogas samman till en minnesbok. Att visas som ett beautiful Memory for Future. Skrivas av och ner, sättas samman inom några få dagar. Fair play. A Beautiful Memory To SHARE. Glädje. Lugn. Illa – nu är allt borta - gone, Gone, GONE. And it Hurts… like Hell.

Not ment to be…

En överraskande sådan med ett omtumlande resultat. Därför blir det en tagg på  Turbulent turbulens idag. Men nu har stormen lagt sig, känslor stillnat men kunde inte låta bli att lägga in ett av mina mest älskade  musikstycken här - namnet har delvis förändrats genom ett tillägg pga fotot i föregående inlägg. Musik tillhör mitt allra hemligaste gömme och detta är right now - the most Loved music. Namn Marron 5 Sunday Morning med tillägget ”Coffee and Cream”

- man når fram till den genom att på sidan klicka på play    http://beta.blip.fm/~id2sf

Här blir det inget Doppa. Så var detta sagt och nog om det men ett Julbad (enligt ”gammalt” – antingen det behövs eller ej) det blir det. Till tonerna av White Christmas.

Sista veckan i badrum med fönster. Lite tråkigt men å andra sidan kan man ändå inte titta ut (eller in) det ”regnar” nämligen konstant på fönstret. Nåväl – kände i går kväll äntligen att jag gläder mig åt flytten även om jag ånyo förlorar mina fönster ”runt hörnet”  och för andra gången i mitt liv.  Det är något särskilt med fönster som går runt hörnet även när det inte snöar fint och underbart. Nu är det temporärt slut med snöandet ute men inte här på bloggen och om några timmar går färd till kyrkan för kort Julbön men först ska det bli Julbada av. Det blir det nu.

KANSKE att vi hörs igen. Om inte HAV EN GOD…

Det här fina fotot är egentligen Martha Stewarts. Hoppas man överlever stämningen…